Den Stockholmbaserade parfymören och designern Haisam Mohammed närmar sig dofter med en arkitekts precision och en berättares känslighet. Som grundare av Unifrom skapar han minimalistiska, konceptdrivna dofter som utmanar konventionerna inom den traditionella parfymkonsten. Med utgångspunkt i personliga minnen, kulturella referenser och ett djupt engagemang för hantverket utforskar hans verk identitet, ritualer och doftens emotionella kraft. Här berättar han om sin process, sina inspirationskällor och hur han balanserar intuition med avsikt.
När du börjar skapa en ny doft, vad är din utgångspunkt – en plats, en ingrediens, ett minne eller något mer abstrakt?
För mig började allt med ett mycket specifikt minne: doften i trapphusen i de höghus där jag växte upp. Det var min första referenspunkt. Det handlade inte om traditionell parfym, utan snarare om situationer, stämningar och fragment av upplevelser.
Min process är fortfarande starkt rotad i det sättet att tänka. Jag hämtar ofta inspiration från bilder, ljud eller till och med fragment av berättelser. För att göra det bygger jag upp hela världar kring en doft. Det kan börja som en känsla eller en bild, men det växer till något mycket bredare, något som inkluderar bilder, musik, poesi och sammanhang. Jag försöker ge så mycket riktning som möjligt, eftersom jag är väldigt noga med resultatet. Jag vet exakt vad jag gillar, och lika viktigt, vad jag inte gillar.
Parfymtillverkning är otroligt precis. En enda not, som läggs till eller tas bort, kan förändra kompositionen helt. Det är något jag har kommit att förstå djupt genom att arbeta nära i laboratoriet. Jag ser hur även den minsta justering förändrar allt, även om det inte syns direkt. Det är en process av ständig förfining, där man litar på att subtila förändringar kan leda till något helt annat.
Och det är det jag älskar med det – precisionen, experimenterandet och den nästan osynliga komplexiteten bakom doftkonsten.
Finns det någon särskild ingrediens som verkar förkroppsliga din essens, en doftnot som talar till mig som om den vore en del av dig?
För mig skulle det vara ett harts, rökelse. Det är ett material jag ständigt återvänder till, något som känns både jordnära och diskret komplext.
Det finns en särskild djup i den som resonerar med mitt arbete, men också med något mer personligt. Den kommer från regioner som Somalia och bär med sig en känsla av plats, historia och koppling till Östafrika.
Det finns en stilla styrka i att arbeta med material som rymmer både personliga minnen och en bredare kulturell resonans, och för mig befinner sig rökelse precis i den skärningspunkten.
Vad betyder hantverksskicklighet för dig inom parfymbranschen, och hur påverkar det din kreativa process på Unifrom?
Hantverksskicklighet är oerhört viktigt för mig. Det är kärnan i allt jag gör, och jag ställer mycket höga krav på det. Samtidigt är det också något jag ständigt ifrågasätter.
Nyligen har vi diskuterat om den höga precisionen och uppmärksamheten på detaljer på något sätt har begränsat Unifroms potential att nå en bredare publik. Det är en spänning jag ofta navigerar mellan: att skapa något som uppfyller mina egna krav på hantverk och att låta verket existera i ett bredare, mer tillgängligt utrymme.
Det finns en sorts dualitet i det. Hantverket kan både lyfta och, i vissa fall, begränsa. Det driver dig att förfina, att vara noggrann, men samtidigt kräver uppbyggnaden av ett varumärke vissa kompromisser och beslut som driver saker framåt i större skala.
För mig handlar det om att hitta en balans inom det utrymmet. Och jag tror att den spänningen, i sig själv, är det som fortsätter att forma arbetet.
Hur viktigt är det att en doft håller länge, att skapa något som människor återkommer till gång på gång istället för att snabbt göra slut på?
Hållbarhet är viktigt för mig, men kanske inte i traditionell mening. Jag vill att en doft ska hålla länge, men samtidigt bygger vårt tillvägagångssätt med Unifrom på bärbarhet.
Vi ser inte doften som något statiskt eller fast. Tanken är inte att ersätta någons signaturdoft, utan snarare att komplettera den. Jag beskriver det ofta som att ha en uniform i väskan, en doft som du kan bära med dig och återvända till under dagen.
I den meningen handlar hållbarhet mindre om hur länge en doft sitter kvar på huden, och mer om hur den lever med dig över tid. Du ska kunna applicera den på nytt, interagera med den, göra den till en del av en ritual. Jag gillar tanken att en doft inte är något man applicerar en gång och glömmer bort, utan något man engagerar sig i upprepade gånger.
Det är därför jag också har dragits till mer bärbara format. Jag har använt parfymoljor hela mitt liv, något jag ärvt från min far, och jag har alltid haft en flaska med mig. Det är ett mer intimt, personligt sätt att uppleva doft.
På det sättet handlar hållbarhet inte bara om tid, utan om närvaro, ritual och hur en doft följer med dig.
Bortom noterna och ingredienserna, vilken historia hoppas du att en Unifrom-doft förmedlar till sin bärare?
Bortom noterna och ingredienserna bygger vi egentligen ett tankesätt, ett som positionerar doften som ett slags oumbärligt accessoar. Jag ser Unifrom som något som blir en del av ditt dagliga liv, nästan som en förlängning av din garderob. Det är något du bär med dig, något som följer med dig under dagen.
Vilka städer eller miljöer ger just nu näring åt din fantasi? Finns det platser som du tycker är särskilt inspirerande?
Jag skulle inte säga att jag aktivt reser till platser för att söka inspiration. Det är snarare så att inspiration sker naturligt, var jag än är.
Det jag dras till är istället mer specifika miljöer och vardagliga utrymmen. Marknader, till exempel, är otroligt inspirerande för mig. Platser där man möter olika material, dofter och människor, där man kan observera vad människor bär, vad de bär och hur de uttrycker sig genom doft. Det finns något väldigt autentiskt och ofiltrerat med det.
Jag är också intresserad av mer intima, nästan hemtrevliga utrymmen, platser som känns bebodda snarare än kurerade. Det handlar mindre om storslagna stadslandskap och mer om dessa mindre, sensoriska miljöer som bär på en viss atmosfär.
Om du kunde skapa en perfekt kväll i Stockholm, vilka sevärdheter, ljud och dofter skulle fylla kvällen?
En perfekt kväll i Stockholm skulle för mig utvecklas ganska naturligt snarare än i en fast ordning. Den skulle börja någonstans lugnt, kanske i en tebutik. Jag tillbringar mycket tid på tehus runt om i staden, upptäcker olika blandningar, sitter i lugna, anspråkslösa utrymmen där man är inbjuden att sakta ner. Det är något väldigt jordnära med den ritualen, värmen, aromen, själva smak- och luktakten.
Därifrån skulle jag förmodligen ta båten. Det är något jag har kommit att älska i Stockholm. Det är enkelt, lättillgängligt och otroligt inspirerande. Jag märker ofta att jag tar båten utan en fast destination, utan bara låter den röra sig genom staden, som ett sätt att tänka och observera. För mig fångar en sådan kväll essensen av Stockholm: lugn, eftertänksam och stillsamt dynamisk.
Vad betyder "hem" för dig, och hur spelar doft en roll i att forma dess atmosfär, genom ljus, rökelse eller dagliga ritualer?
Hemmet har för mig alltid varit en plats för närvaro och ritualer. Jag växte upp med mina föräldrar, vilket är traditionellt i min kultur, och vårt hem var aldrig bara ett privat utrymme. Det var ett socialt utrymme, fyllt med samtal, mat och gemensamma stunder.
Doft har alltid varit i centrum för den upplevelsen. Det börjar i köket, där min mamma lagar mat dagligen, hennes rätter varvade med kryddor som långsamt fyller huset. Aromerna rör sig utan ansträngning från rum till rum och skapar en omedelbar känsla av värme och tillhörighet, en som känns både jordnära och djupt bekant.
Det mest betydelsefulla uttrycket för doft i vårt hem är rökelse. Vi bränner bakhoor vid speciella tillfällen, och även nu signalerar det svagaste spåret av det i morgonluften att något meningsfullt håller på att utvecklas. På så sätt är doft aldrig tillfällig; den är inneboende. Den definierar stämningen, markerar viktiga ögonblick och bevarar en känsla av tillhörighet. Genom doft blir hemmet inte bara en plats, utan en upplevelse.
Vad säger din personliga doftgarderob om dig? Finns det någon doft du återvänder till för att få jordning eller inspiration?
Min doftgarderob är väldigt personlig för mig. Jag ser doft som ett sätt att uttrycka identitet; den kan antingen förstärka den du redan är eller låta dig kliva in i en version av dig själv som du håller på att bli. Vissa dagar väljer jag en doft som en transformationsakt. Det är nästan som att bli en annan version av mig själv, mer vågad, mer uttrycksfull, mer avsiktlig.
Andra dagar återvänder jag till något som känns djupt bekant. En doft som återspeglar vem jag är i grunden, snarare än vem jag försöker vara. De dofterna jordar mig och för mig tillbaka till mig själv. Jag dras naturligt till gourmandnoter, söta, varma och njutbara. Idag bär min doftgarderob på både evolution och minne.
Klär du dig i dofter på samma sätt som du klär dig i kläder, och väljer olika dofter för olika humör och ögonblick?
Ja, och nej. För mig är doft djupt kopplat till humör och ögonblick. Ibland ändrar jag min doft timme för timme och lägger till olika noter beroende på hur jag känner mig eller vilken energi jag vill bära med mig.
Det finns också perioder då jag inte använder någon parfym alls, särskilt när jag utvecklar nya dofter och behöver återställa mina sinnen. Vid dessa tillfällen blir doften mer intim, något jag kanske bara använder för mig själv, som en privat ritual i slutet av dagen.
Skiftar din doft med din silhuett, från kostymens struktur till det avslappnade i något som bärs mer ledigt?
Inte direkt. För mig handlar doft mycket mer om humör än om kläderna jag har på mig. Jag brukar separera de två; min doft följer inte nödvändigtvis min silhuett. Med det sagt finns det ibland ett litet samspel. Min garderob är ganska konsekvent, så oavsett om det är en dubbelknäppt kostym för ett morgonmöte eller något mer avslappnat för kvällen, är övergången mellan dag och natt sömlös. Min doft, liksom mina kläder, behöver subtilt anpassa sig till dagens flöde, lager på lager, mångsidig och redo för alla situationer. I den meningen blir doft en del av min livsrytm snarare än dikterad av en viss outfit.
Stockholm är din hemmabas, och det var stadens höghus som först fångade din fantasi genom doften. Hur har staden fortsatt att forma och påverka din personliga stil?
Stockholm är för mig en av de mest inspirerande städerna i världen. Jag har alltid känt en stark koppling till den, och jag märker ofta att jag berättar för folk hur mycket potential jag ser här.
Efter att ha rest mycket förväntade jag mig att känna mig mer inspirerad någon annanstans, men det var tvärtom. Ju mer jag flyttade runt, desto mer insåg jag hur mycket jag uppskattar Stockholm. Det finns en tydlighet i staden som jag finner otroligt fängslande.
När det gäller stil tror jag att känslighet har påverkat mig på ett subtilt men viktigt sätt. Det finns en viss skandinavisk estetik, en känsla av återhållsamhet och avsikt, som jag naturligt dras till. Samtidigt är min bakgrund och min vänkrets mycket mångsidig, vilket innebär att jag ständigt exponeras för olika perspektiv.
Så, medan Stockholm ger ett slags visuellt och emotionellt ankare, fortsätter min stil att utvecklas genom dessa bredare influenser. Det är en balans mellan stadens minimala, genomtänkta språk och rikedomen hos människorna och kulturerna omkring mig.
Vilka modeplagg i din garderob skulle du anse vara tidlösa eller viktiga?
I min garderob dras jag till plagg som känns genomtänkta, diskreta och byggda för att hålla. En välskräddad kostym är viktig; den har en viss estetik som stämmer överens med hur jag ser på både livet och design. Utöver det värdesätter jag enkla, välgjorda basplagg, plagg som en kashmirtröja och en dubbelknäppt kavaj. Precis som med dofter handlar det mindre om överflöd och mer om avsikt, att bygga en garderob som utvecklas tyst över tid, snarare än att jaga trender.
Gillar vissa texturer, tyger eller färger inom mode konsekvent de stämningar du utforskar i dina dofter?
Jag har dragits till samma färger så länge jag kan minnas. Rött, rosa, brunt och benvitt har alltid känts instinktivt rätt för mig, det finns något tidlöst och jordnära över dem. Det här är också färger som du kommer att börja se reflekteras i varumärket, eftersom de bildar ett slags visuellt språk som jag naturligt återvänder till.
Jag är ganska noggrann när det gäller färg, och jag brukar hålla mig inom den paletten. Jag tycker att toner och texturer med subtila förändringar kan kännas mer kraftfulla och nyanserade. Det finns något väldigt avsiktligt i att arbeta inom en återhållsam palett; det gör att fokus kan flyttas mot form, komposition och känsla.
Finns det historiska parfym-/modehus, böcker eller kulturella rörelser som fortsätter att påverka hur du tänker kring din kreativa process?
Jag har alltid närmat mig mitt arbete med en viss distans till branschen. Det handlar inte om att vara emot den, utan snarare om att inte låta den definiera den riktning jag tar. Jag har aldrig känt behovet av att följa vad som händer runt omkring mig på ett konventionellt sätt.
Om något har det varit varumärken och projekt som utmanar just det systemet som har haft störst inverkan på mig. Jag dras till dofter som känns okonventionella, de som inte nödvändigtvis överensstämmer med traditionella idéer om vad en "parfym" ska vara. Det är den känslan av disruption, av att skapa något oväntat, som jag tycker är mest övertygande.
Ett stort tack till Haisam Mohammed för att han deltagit i Into the Fold-serien. Du kan följa hans kreativa resa på Instagram @haisam._ och @unifrom.
